miizen

Har en sån där kväll då jag inte alls har lust att sätta mig framför tv:n och kolla TV/serie/film... utan mycket hellre hade suttit och tjötat bort några timmar per telefon med någon vän..Men alla verkar upptagna ikväll så då återstår bara jag själv och mina egna tankar :/ Är lite rädd för att få såna här kvällar då jag vill prata med någon eftersom man känner sig låg men ingen kan prata bort en stund med mig.. vill inte känna mig för ensam med mina tankar..för tänker jag för mycket sjunker jag bara längre o längre ner....har lyckats unvika det ett tag vilket har gjort att jag faktiskt mått okej ändå. Att må okej får man väl ändå vara nöjd med efter allt som hänt på senaste.

 

Är så trött på att leva ensam.. skulle så gärna vija hitta någon att leva med igen. Vara i ett förhållande. Ha någon att dela allt med. Någon som förhoppningvis alltid finns där.. Inte som med ens vänner.. de finns där när de har möjlighet och kan utan inprincip alltid finns där.. .även om man inte alltid är tillsammans men finns på meddelande eller telefon åtminstone nån gång per dag.. med vänner kan de ju gå dagar/veckor och ibland månader innan man ens hörs av.. de är något jag tänker på men många verkar inte ens lägga nån vikt i det..så länge man hörs eller finns i varandras liv..

 

Men att hitta någon verkar vara lättare sagt än gjort.. har ju inga direkta möjligheter att träffa någon IRL och över nätet blir jag bara trött på den ena idioten efter den andra.. suck.. längtar så efter kärleken.. tittar jag på film/serie o ser ett par som lever i ett bra förhållande med mycket kärlek blir jag alltid så känslig.. hugger liksom till inom mig...det gör ont.. har varit ensam nu i ca 3 år och de känns..