miizen

Det här var verkligen längesen.. blogga.. Men det är något jag tänkt mycket på ett bra tag..att de skulle vara skönt att få skriva av sig lite ibland. När man har för mycket att tänka på och ingen att prata med. Har dock inte pallat att påbörja något bloggande igen med telefonen och min dator är ju paj sen A bestämde sig för att slå sönder den strax efter vi gjort slut. Läste nyss mitt senaste inlägg här och minnerna kom tillbaka.. hur det verkligen var.. vissa saker hade jag faktiskt förträngt.. Förstår än idag inte hur man kan bete sig så som han gör/gjort och det kommer jag väl aldrig göra..

 

Nu har jag åter igen en dator i allafall! En fullt fungerande som man faktiskt inte ens behöver ha inkopplad hela tiden som min gamla :p Känns väldigt ovanligt och skönt!! Att man kan sitta vart man vill o faktiskt kunna känna att de är just en BÄRBAR dator. Det är min underbara vän Jocke som har fixat denna åt mig. Pratade om det för ett tag sen att jag saknar bloggandet och möjligheten att skriva av mig. Han sa då att han hade flera gamla datorer hemma och att jag kunde få en av dom.Få?! sa jag..nee jag kan inte bara FÅ en dator..kan vi inte säga låna på obestämd tid?! ;) o så fick de bli! Jocke är en av mina älsta vänner som verkligen står mig nära. Han lyssnar på mig och försöker hjälpa mig i den mån han kan. Guld värd!

 

Jaha det var lite "inledning" :P Nu tänkte jag skriva av mig lite..skriva om det jag verkligen sitter o tänker på denna kväll o som fick mig att starta denna dator för första gången i mina händer.. Jag sitter o tänker på döden..och hur läskigt det faktiskt är att de är sååå många som man känt eller vet vilka de var som gått bort..unga..i ens egna ålder eller kanske bara något år äldre.. såg senast i natt när man låg och fipplade med telefonen innan man skulle sova hur en bekants facebooksida bombaderas av "Vila i frid " meddelanden.. blev en aning chockad! Men hen var väl mellan max 35-40 år gammal, vad jag vet inga specialla sjukdommar förutom att man sett de senaste dagarna att hen inte känt sig riktigt kry...O så bara är borta helt plötsligt,,dog visst i hens sambons armar :'( Fyy fan!Kan inte ens tänka mig det! Detta var ingen jag kände alls väl...var dessutom år sen vi sågs eller överhuvudtaget pratade..Men vi har ändå träffats några ggr förr, varit hemma hos den här personen, hen var hemma hos mig vid ett tillfälle. Och hen är ju inte den ända som gått bort på senaste ju..för några månader sen gick först o främst en annan bekant bort..plötsligt.. väldigt ung.. några veckor senare min älskade finaste ängel Tess :'(:'( <3

 

Jag blir rädd..tänk om man bara går o lägger sig en kväll och aldrig vaknar mer....man vet ju ingenting om framtiden..eller vilka som kommer finnas i den :o Min mormor blir ju ständigt försämrad och orkar allt mindre o mindre..så man har ingen aning om hur länge till hon kommer finnas i våra liv.. Visst hon är 91 år gammal men det gör de ju inte lätt för det..hon har ju lixom alltid funnits där på nått vis och bara det att hon har flyttat till ett äldreboende för ett par år sen var ju en stor förändring. Att hon aldrig mer skulle få ha ett eget hem..att man aldrig mer kommer få åka "hem" till mormor..många av hennes saker och möbler skänktes bort. Saker som varit mormor..Att hon de senaste året blivit så orkelös att det är fruktansvärt anstängande att ens åka nånstans..vilket gör att hon aldrig mer kommer hem till mig eller sin egen dotter något mer (min mamma). Att hon då inte kan vara med oss på julaftonar,födelsedagar,påsk o.s.v. Utan vi får åka till henne på äldreboendet. Vilket vi gör. Men endast korta stunder o blir rätt rörigt med barnen. Fast de tar jag så gärna då man ser hur mormor verkligen LYSER upp så fort hon får se mina barn. <3 Hon är sååå barnkär!