The break up..
Mitt och A's förhållande har nog aldrig funkat sådär jätte bra.. Våra bråk och strul började ganska tidigt egentligen.. Men man hittade alltid på ursäkter till det för att de var sån berg o dalbana.. Ena stunden var de jätte bra andra stunden bråkade vi så in i helvete att till och med polisen fick hämta A vid ett tillfälle.. Första tiden var bråken mest på fyllan.. Men på dom senaste månaderna kunde vi även bråka mycket annars med.. Inte så häftigt då givetvis.. Men de var ofta småtjafs och irritationer.. Ofta från hans sida.. Jag lär nog aldrig riktigt förstå hur han tänker egentligen.. Han kunde tjura för det minsta och ibland fattade jag inte ens vad de handlade om.. De är fruktansvärt jobbigt oxå att försöka prata med någon som inte är villig att prata.. Eller som man inte når fram till.. De gjorde ju att vi aldrig redde ut saker och ting ordentligt.. Jag mådde så dåligt till slut att jag tog upp detta med honom o sa att jag kommer inte orka mer snart. Här hemma lagade jag mat, diskade, plockade, städade, tvättade, tog hand om dottern, katten o hunden.. O han skötte för de mesta bara sig själv.. Ändå tjurade HAN?!?! What?! Varför lixom?!
Vi pratade om detta och han höll med om o visste att jag gjorde alldeles för mycket egentligen men ja.. Han kunde inte göra så mycket åt de enligt hans mening.. Fråga inte mig varför för de vet jag inte..men killar har ju alltid svårt att ta tag i saker som de inte tycker är roliga.. Vi tjejer tycker inte heller de är roligt att städa.. Men vi gör de ändå för de måste göras.. Man kan inte bara strunta i alla måsten..
Kärleken hade även tagit slut för längesen kände jag.. De var sällan vi gjorde saker ihop.. Man kan ju tycka att man kunde ha de lite mysigt tillsammans när lillan har gått o lagt sig men nee då.. Vi satt mest på varsin ände av soffan.. Jag kollade på TV o försökte få kontakt med honom emellan åt men han var så inne i sin iPad.. Sen slocknade han mååånga gånger i soffan.. Så sov ihop gjorde vi knappt aldrig heller de senaste :( saknade närhet som f-n!!
Dom få gångerna vi mös ihop njöt jag som bara den.. Var så mysigt och jag älskade ju honom fortfarande.. Önskade bara vi kunde haft de så jämt.. För många gånger hade vi ju roligt ihop oxå. Han är en av dom jag skrattat mest ihop med i mitt liv.. Skratt och humor är ju väldigt viktigt i ett förhållande.
Sista helgen i maj var jag och min bästa vän ute och festade.. Men hade inte roligt utan tänkte bara på hur allting var där hemma.. Kände att de måste bli en förändring och att jag inte orkade leva de här livet längre.. Allt kändes så falskt..vi bodde tillsammans som en familj.. Men vi var ingen.. Bara vid ett fåtal tillfällen när han kände för det.. Allting var alltid på hans vilkor.. För var han på dåligt humör lät han ju de gå ut över hela familjen.. Var han glad var ju allting givetvis mycket lättare o roligare.. Men de var jobbigt att aldrig riktigt veta.. Hans humör kunde ändras väldigt fort.. :/ i allafall tillbaka till den kvällen vi festade.. Kände mig deppig.. O när vi kom hem hit var A fortfarande vaken så jag frågar om han inte kan komma o sätta sig hos mig vid bordet så vi kan prata lite.. Sa bara i lugn ton att jag har tänkt på de vi har pratat om och att jag inte orkar mer så tror de är bäst om vi går skilda vägar ändå.. Jävlar i havet vilket dampryck han fick... Flyger upp från stolen han satt på.. Slänger sin ölburk han hade i handen rakt i väggen.. Skriker o gapar.. Slänger en stol rakt åt helvete.. O flyger in i sovrummet o smäller igen dörren.. O här ligger dottern o sover i sitt rum.. Ingen jävla respekt för fem öre!!! Sån jävla idiot!! Försökte ändå gå in att prata med honom lugnt o sansat.. Lixom vad är du så arg för?! Vi pratade ju senast om detta här om dagen och du var ju själv inne på det...
Men nee då fick han ju givetvis för sig att jag hade hittat någon annan ute o de var därför jag ville göra slut för att jag hade varit ute o festat... Jo men jo.. Jag är ju verkligen sån?!? De borde han veta att jag inte är.. De handlade inte om de överhuvudtaget! Men han trodde ju ändå på de o kallade mig en massa saker.. Han var alldeles svart i ögonen.. Så förbannad var han.. Ganska otäckt när han blir så där.. Man vet inte riktigt vad han kan få för sig att göra.. O de blev inte alls mycket sömn den natten.. Följande dag ignorerade han mig.. De var inte för ens mitt på dagen nån gång jag bara skulle försöka prata praktiska saker med honom.. Frågar hur och vad vi skulle göra med lägenheten nu då.. Eftersom jag i då läget inte hade råd att bo här själv.. De ända jag fick till svar var "det är ditt problem, jag ska flytta! De var du som ville de här, så jag skiter i vilket!" O de spelade ingen roll vad jag sa mer om de. Fick bara samma svar tillbaka hela tiden... Så själviskt o omoget!! Men de som kom sen tog ju priset.. Jag beslutade mig för att ge upp för stunden då vi inte kom någonstans i samtalen så går in o sätter mig i soffan.. Då hör jag bara A säga från köket "vad ska vi göra med barnvagnen nu då?!" Jag trodde inte mina öron.. Vadå göra barnvagnen svarade jag.."ja, de är ju jag som har köpt den" säger han då.
Helt jävla f-cking otroligt! Han tänkte verkligen ta sin egna dotters barnvagn för att han hade köpt den o vi hade gjort slut!!! Dottern hade ju fan ingenting med detta o göra!! Fy fan vad sur jag blev!! Men de spelade åter igen ingen roll vad jag än sa till honom för han tyckte ändå att han hade rätt att ta den.. Fy fan!
Vi fortsatte att ignorera varandra i några dar.. Tills en kväll då jag inte orkade längre.. Väldigt påfrestande för psyket att bo ihop med någon som är sur.. Som man ändå nyligen haft något ihop med.. Sen hörde jag att han pratade skit om mig i telefonen.. Så jag bröt ihop o började gråta.. Då kom han.. Pratade med mig.. Bad om ursäkt och tröstade mig.. Vi pratade ut en del och han bestämde sig för att åka i väg till sin hemstad under några veckor.. Eftersom vi behövde komma i från varandra och han ändå hade semester.. Det var både skönt o konstigt på samma stund.. Vi pratade lite över telefon när han var där.. Efter en vecka kom han dock hem.. Jag visste ingenting så blev förvånad.. Han kramade mig... Höll om mig.. O var jätte gullig o mysig.. Allt kändes så bra... De kändes som förut.. Han sa att han hade saknat oss o var inte säker på om han verkligen ville flytta.. Han ville vi kanske skulle försöka igen... Men jag sa bara att jag kan inte lita på vad du säger.. En vecka i från varandra gör inte så mycket skillnad.. Jag tänker inte sitta o säga här o nu att vi ska bli tillsammans igen.. Utan vill du verkligen detta så får du se till att bevisa detta först o så får vi ta de där efter isåfall.. För du har sagt så många gånger att de ska bli skillnad men de har de aldrig blivit... Han förstod detta.. O vi skulle ta de lugnt o se hur de blev.. En eftermiddag ett par dagar efter han hade kommit hem.. Hade vi vilat o jag ser att han som varit uppe en liten stund innan mig har gjort sig i ordning o bytt om. Jag bara frågar.. Ska du i väg eller?! Jaa svarar han.. Jag ska åka o kolla på en lägenhet.. Känner att de blir bäst så ändå.. Visst tyckte jag de men vad faan kom detta i från?!?! Allt du sagt o visat de här dagarna då?! Var de bara bullshit åter igen?!? Tydligen för han erkände att han inte kommer kunna ändra på sig o då tyckte han de var bäst för oss båda att han flyttade ändå..
Jag följde med o kollade på lägenheten.. En liten etta på 15kvm i Nässjö.. Med kokvrå.. Gemensam toalett o gemensam dusch i källaren :| verkligen inget ställe jag hade kunnat bo på!! Usch!! Men jodå han ville ha den.. O han fick den så ca 2 veckor senare flyttade han ut.. Förstår bara inte hur man kan välja bort en stor fyra på landet men ändå nära staden.. En tjej som försöker göra allt.. Sin lilla goa dotter.. En hund o katt.. Ett riktigt hem o familj.. Mot en liten sketen etta.. För att han inte kan ändra sig och bete sig som en vuxen o normal människa...?!varför lixom...? Varför....?! Vem gör så?! Många drömmer om en familj.. Andra väljer tydligen bort de för att dom inte orkar ta sitt ansvar o inte kan visa kärlek o respekt...
Kommentarer
Postat av: Anna
Jadu gumman! Han är ju störd på riktigt :(
Jag fattar inte heller hur man kan välja bort allt som ni hade för att han är en idiot och inte kan bete sig vuxet!! Orka killar :((
Puss ❤️
Postat av: josefin johansson
Jag blir helt paff... att man ens som människa kan ha sådana värderingar. Jag hoppas du har det värre nu ändå att jag kan tänka mig det är tufft. Kram
Postat av: josefin johansson
Jag hoppas att du har det BÄTTRE nu , menar jag förstås!
Trackback
