miizen

Här har man inte varit inne på länge.. De har faktiskt hänt mycket på dom här senaste två åren sen man var här inne o skrev sist :p men har faktiskt känt nu att jag saknar bloggandet lite grann.. Det är skönt o få skriva av sig ibland om sina tankar och funderingar som man har. Dock har jag ingen fungerande dator längre utan får blogga från mobilen.. De funka ju det med men kanske lite jobbigt på längden.. Om man bortser från att man faktiskt kan ligga o slappa samtidigt i soffan som jag gör nu :p 

Det största som har hänt under dom här 2 åren är att jag har fått en liten dotter som heter Tindra :)<3 hon föddes den 17 april 2013. Graviditeten var inte planerad och när jag upptäckte att jag var gravid var jag faktiskt inte alls säker på om jag skulle behålla barnet eller inte.. Kände mig inte riktigt redo. Har man levt med panikångest och socialfobi sen man var 17-18 år gammal och inte kunnat lämna lägenheten på flera månader för att sedan leva väldigt isolerad och beroende av andra under flera år, känner man inte riktigt att man har fått leva ut ordentligt.. De var ju inte för ens sommaren 2011 som jag kände att jag började må riktigt bra igen.. Jag kunde åka buss på egen hand.. Jag kunde handla själv.. Jag började hitta på mer och utmana mig själv för saker jag inte vågat/kunnat på flera år.. Under en liten period ville jag även påstå att jag var lycklig!!! O de ordet finns knappt i mitt liv.. Jag mådde bra! Och detta kom efter att jag hade plockat ut min andra och sista p-stav.. Jag säger inte att allt beror på p-staven men jag fick mina problem ca ett halvår efter att jag hade satt in min första stav o mådde väldigt mycket bättre ett halvår efter att jag hade tagit ut min sista.. De finns faktiskt dom som är extremt känsliga mot preventivmedel och jag är helt säker på att jag är en av dom.. 

I alla fall när jag nu mådde så bra o var sakta men säkert på väg mot rätt håll visste jag inte om jag vela ha barn.. Det skulle ju betyda att man skulle bli lite isolerad och låst av en annan orsak.. Man skulle bli "tvungen" att leva för någon annan.. Jag och pojkvännen diskuterade de här och han sa att han var redo och gärna vela ha barn.. De värmde i mitt hjärta och jag började tänka.. Varför inte.. Du är tillsammans med en kille som du älskar o han älskar dig.. Du fyller snart 25.. Vad väntar du på egentligen.. Tar du inte denna chansen finns de en stor risk att du kommer ångra dig rejält en dag.. Sen var jag ärligt talat rädd för att jag skulle få skulden efter en ev abort varje gång vi bråkade med.. Eftersom han verkligen ville detta o jag skulle då ha tagit de ifrån honom. 

Så valde att behålla barnet <3 inte enbart för hans skull utan vad visste jag egentligen om barn?! Jag har inga småsyskon eller småbarn i min närmaste släkt.. De kunde ju faktiskt bli mysigt oxå att bli en familj <3