Graviditeten
Min graviditet var väldigt jobbig... Inte så mycket fysiskt utan psykiskt.. Jag kände ju mig som sagt inte redo och var fruktansvärt nervös inför förlossningen.. Har varit förlossningsrädd så länge jag kan minnas och har sagt de.. "Fyy fan när den dagen kommer.. Då kommer jag dö!" Och man har många gånger undrat hur alla klarar de.. De måste ju typ vara den värsta smärtan man kan uppleva!! Det spelade heller ingen roll hur många man pratade med som gått igenom en förlossning eller hur många förlossningsberättelser man läste på internet.. Alla förlossningar var ju olika.. :/ det kändes jobbigt.. För jag ville ju veta! Så man på något sätt kunde förbereda sig.. Mentalt ialf! Jag tog kontakt med en mottagning på Ryhov som skulle vara till för att hjälpa såna som mig.. Förlossningsrädda.. Fick ett möte och gick dit o pratade.. Men jag kände inte att jag fick någon respons för fem öre.. Hjälpte inte mig ett dugg! De ända som var till någon nytta var att vi besökte förlossningen.. Jag fick se vart man går in.. Hur avdelningen ser ut och hur en förlossningssal är o lite hur de fungerar. Nu visste man åtminstone de.. O de gjorde mig liiiite liiite bättre till mods.. För jag hade ju ingen aning om nånting.. Min barnmorska berättade ju heller inte så mycket utan var ganska luddig i sin information till och från.. Den som faktiskt hjälpte mig mest var min psykolog.. Som jag precis hade börjat träffa innan jag fick reda på min graviditet. Meningen var att vi skulle göra en KBT behandling men när jag fick reda på min graviditet och mådde så pass dåligt i den, hjälpte hon mig mycket med de i stället! Hon var som en andra barnmorska :) <3 utan henne vet jag inte vad jag hade gjort.. För hemma av pojkvännen fick jag inte så mycket stöd.. Han har aldrig varit så mycket för att prata. Han sa bara att de kommer gå så bra o jag kommer inte dö.. Sen skrattade han lite som allt var på skoj.. Så var de inte mer med de.. Vissa gånger kanske de lät som jag skämtade om de men i själva verket var jag livrädd!!
Det var därför jag valde att inte berätta om min graviditet för så många.. Bara mina närmaste visste om det. Ville inte ha de här "ååh hur går de?!" "Nu är de inte långt kvar! Hur känns det?!" Även om jag vet att folk bara skulle mena väl, skulle de bara kännas fruktansvärt jobbigt att prata om de.. Så länge inte så många visste om de, kunde ju allt vara som vanligt o man kunde prata om allt annat som skingrade ens egna tankar för en stund :)
Fysiskt var de faktiskt mest jobbigt i början och slutet. I början var jag FRUKTANSVÄRT trött!! Slocknade ofta i soffan eller gick o la mig för natten redan vid 19-19:30 på kvällarna :o verkligen INTE likt mig som varit nattmänniska i många år och tyckt de varit tidigt om man lagt sig vid tolv lixom hahahah.. Jag mådde illa med.. Fast inte som många andra på mornarna utan på kvällarna.. Var känslig för dofter o hade ett helvete rent ut sagt med att laga kvällsmåltiderna.. Fick inte i mig så mkt heller.
Andra tristessen var betydligt mycket bättre.. Inget illamående och man var piggare igen. Kände nästan inte av att man var gravid förutom att magen växte o man till slut fick känna av att de faktiskt var någon där inne:) mysigt var de! Väldigt annorlunda känsla! De ända dåliga med andra trisstessen var förstoppning.. Fy fan vad jobbigt de var!
O så till slut kom vi in i sista o tredje trisstessen.. Kändes ju som en evighet de här 9 månaderna.. Magen bara växte o växte.. Kände mig stor som ett hus o hade svårt att röra mig.. Allt som tidigare varit så lätt var bara jobbigt.. Ta sig upp ur soffan.. Vända sig i sängen.. Städa.. Kliva ur bilen.. Gå ut o rasta hunden.. Blää kände mig inte alls bekväm!! Sen tryckte ju lillan upp mot bröstet för att kunna få plats vilket gjorde att man under en tid hade jobbigt o andas.. O de var väldigt obehagligt.. Speciellt när man redan har panikångest sen tidigare..:/ på ett sätt önskade jag bara att detta kunde vara över. Eftersom jag blev väldigt stor om magen och den växte snabbt.. Fick jag en del bristningar.. Vilket oxå ledde till att de kliade nått fruktansvärt på magen.. Grymt irriterande.. Då de knappt hjälpte att klia heller.. Eftersom magen kändes som bedövad..:S
Vi förberedde oss så gott vi kunde med alla saker som behövdes skaffas innan. Men de är ju inte billigt att få barn alltså! :p vi köpte ny barnvagn och ny bilbarnstol, kudde, täcke, filt, spjälsängsskydd, lakan o badbalja. Annars fick vi o köpte begagnade kläder o säng. Barnkläder ser ju ut som nya när dom är sådär små för de växer ju ur de så snabbt ändå :) pricken över i:et med var ju faktiskt att pojkvännen tog körkort en månad innan satt förlossningsdatum :D nu behövde jag inte längre vara orolig för hur man väl skulle ta sig in när de var så dags!:)
Kommentarer
Postat av: Anna
Helt otroligt att du gått igenom en graviditet och klarat av en förlossning! Jag är så stolt över dig.. Du har världens sötaste dotter <3
Trackback
