Förlossningen
Allt började måndagen den 15 april 2013 på kvällen. Jag o pojkvännen skulle ut till kortebo för att skriva kontrakt på en lägenhet. På vägen dit börjar jag känna att jag får ont i magen som lite små krämpor eller hur man ska förklara.. O shiit tänkte jag.. Nu börjas de.. Hade ju läst att man kunde ha förvärkar i flera veckor innan de var dags o dom skulle bara eskalera med tiden för att senare då bli ett helvete när de gällde att ungen skulle ut..!
De blev lite värre där på kvällen o jag hade svårt att sova där på natten.. Blev inte mycket sömn alls o jag bävade för veckan som var kvar innan satt förlossningsdatum.. O kanske längre eftersom man oftast går över tiden med första barnet..
Tisdagen var ännu värre.. Fick ont oftare o var skit trött eftersom jag knappt sovit.. Låg i soffan hela dagen.. Fick inte i mig någon mat..på kvällen blev de jobbigt.. Mer smärta o tätare.. Tyckte även att jag kände ett mindre tryck neråt.. Så ringer förlossningen o frågar om man inte får komma in på en undersökning o de var självklart man fick det. Så vi åker in.. Får komma in i ett undersökningsrum, där dom konstaterar att jag faktiskt var öppen hela 7 CM redan!! O här blev de minsann ingen hemresa! De tyckte de var otroligt starkt av mig att ha kämpat så länge hemma :)
Samtidigt som jag blev glad över att jag hade kommit så långt fick jag en inre PANIK!! De var alltså nu de skulle hända! Jag fick inte åka hem.. De fanns ingen väg ur de här förutom att föda ut ungen.. O de skulle bli ett helvete. Dessutom var vi ju inte ens förberedda på att de skulle ske nu så vi hade inga grejer med oss plus att min dåvarande hund Viggo satt i bilen o väntade.. Så killen var ju tvungen att åka hem o hämta grejer o lämna vovven hos en hundvakt. De kändes ju INTE alls bra.. Att bli lämnad helt själv på förlossningen..men jag fick en jätte bra barnmorska som försökte göra allt för att jag skulle vara så lugn som möjligt. Hon förklarade hela tiden vad som skulle göras o hur allting skulle gå till. Till slut kom ju killen tillbaka med.
Värkarna blev värre o värre o de tog hål på vatten.. Jag krävde att få ryggmärgsbedövningen som jag hade begärt.. Prövade lustgasen men den blev man ju bara snurrig i huvdet av o vågade inte ta för mycket av den då jag fått använda lustgas tidigare i samband med ett tandläkaringrepp o då mådde jag skit efteråt..:/
Jag hade tur i allafall. Läkaren som skulle sätta bedövningen kom ganska fort o då hade jag ont!! Men så fort de var klart släppte ALLT! Så jävla skönt! Hade bara trycket neråt kvar. Men kände mig ändå som människa igen :) i samband med såna här bedövningar kan ju förlossningsarbetet o värkarna avta lite grann o de var precis vad som hände med mig.. Så till slut satte dom ju in värkstimulerande dropp för att få igång de igen..men kände knappt något ändå så barnmorskan fick ju säga åt mig när jag skulle krysta.. Skum känsla.. Höll på en stund.. O de var inga dimmor.. Men sen kom vi till huvudet.. O jävlar vad de spände där nere!! De gjorde ont! Önskar verkligen att jag hade haft mer stöd av min pojkvän.. Men nejdå han satt mest på sin stol o avvaktade :( jag som hade sett på så många förlossningar på tv där killarna är hur gulliga som helst o vet knappt vad dom ska göra för sin tjej som ligger i plågor.. Här fick man klara de mesta på egen hand :@.
06:34 kom lill pluttan ut! Ca 6 och en halv timma efter att jag kommit in till förlossningssalen :) så tycker ändå att de gick hyfsat fort! Blev förvånad oxå över att de faktiskt var en liten tjej.. Vi var nästan helt inställda på att de skulle vara en pojke :p Jag var så lycklig att de var över och hon var frisk!! Jag hade FÖTT BARN!! Jag hade jävlar mig gått igenom en förlossning!! Min största rädsla typ ever!! Jag hade klarat de!! Kunde knappt förstå de! :D allt kändes så overkligt o få upp den lilla livet på bröstet. ♥
Jag fick sy lite grann men kände som tur var ingenting för jag var ju fortfarande ganska kraftigt bedövad, sen var de dags att gå in och ta en dusch..o jävlar vad jag blödde när jag ställde mig upp! De var lite creepy.. Kände mig lite yr o vimmelkantig oxå.. Så skyndade mig i duschen för de kändes obehagligt att vara där inne ensam. Just de! Innan duschen fick vi ju faktiskt föräldrar fika med ;) mackor, cider och varm chocklad. Så gott! Äntligen smakade de att äta lite.
Efter duschen iallafall blev vi uppvisade till BB. Där hamnade jag på en fyra sal! Va fan..?! Jag tänkte då inte stanna här själv! Killen skulle ju med stanna kvar o sova! Fick lite panik där.. Men pratade med dom så vi fick till slut ett eget rum.. Dock på gyn.. Avdelningen bredvid eftersom de annars var fullt på BB. Första natten var ett helvete.. Lillan skrek o skrek o jag kom knappt upp ur sängen efter förlossningen..:/ dock var de bara o kämpa på.. Killen var ju trött.. Han behövde sova..:/ jag då?! Som inte sovit på flera dygn?!?! Och gått igenom en förlossning?! De spelade tydligen ingen roll.. Nu i efterhand fattar jag inte att jag inte la lilltösen bredvid mig i stället för att hatta upp o ner hela tiden.. Annars handlade de mest om amning, blöjbyte, klädbyte o sömn för lillan. Fick även hjälp att bada henne följande dag.. Så man visste hur man skulle göra.. För vi hade ingen aning. Vi valde även att stanna en natt extra för att känna oss lite mer säkra.. Men den natten sov jag knappt heller någonting.. För då fick vi ett rum inne på BB o dra åt helvete vad varmt de var! För varmt! Förstår att de måste vara så för dom små.. Men för mig kändes de som en bastu.. Inte behagligt för fem öre :/ men lillan sov så gott så ♥
Kommentarer
Postat av: Anna
Du är BÄST älskade du <3
Som faktiskt fött barn! Och sen klarat av allting på egen hand.. Att du ens var tvungen att sköta allt själv är ju galet men att du faktiskt lyckats och orkat är ju helt otroligt! Du är starkare än du tror gumman <3
Trackback
