miizen

Jag vill tacka dom få fina vännerna jag har för att dom har stått vid min sida under denna svåra period med mamma. Jag är evigt tacksam! För utan er vet jag inte hur jag skulle orkat..♥ Ni har varit här, jag har varit hos er, vi har pratat timmvis i telefon flera gånger om dagen m.m. :´) Vänner som er får man leta efter!

Dock blir jag väldigt besvikna på vissa. Som knappt hört av sig alls eller ingenting. Ni vill att jag ska finnas där för er när ni har de svårt men varför kan ni inte finnas här för mig när jag behöver er?! Vänskap handlar väl om att ge och ta? Ne.. vissa vill bara ha råd och stöd när dom behöver de.. sen skiter dom i en resten av tiden. Dom gör att man känner sig väldigt fånig när man mår dåligt.. som att de egentligen inte är så mycket att må dåligt för.. att man ska klara att gå igenom allt på egen hand och att man bara är känslig.. :S :S Man han märkt vilka som är ens riktiga vänner! Dom andra kommer jag ta avstånd från!

En som kommit mig mycket nära är Anna gumman ♥ Vi har bara känt varandra i lite mer över ett år men de känns som vi känt varandra längre. Vi kan prata om allt, vi har alltid kul, vi har sällan bråkat, hon har funnits där för mig mer än någon annan nu när min mamma mådde dåligt och allt känns så narturligt när vi umgås.(man måste inte städa hemmet i tipp topp innan hon kommer för hon bryr sig inte, man måste inte hitta på 1000 grejjer när man umgås utan bara sitta o glo på TV en stund om de är så och de är trevligt ändå.. vissa hade ju sagt att "jag ska nog gå hem nu" för att dom får tråkigt :S) Det kändes inte ens konstigt när du var med och städade mammas lägenhet förra veckan..trots att vi inte känt varandra så länge eller att du inte är en av familjen. Jag älskar dig gumman! ♥ Tack för allt!
 

Bilder från i lördags, när vi var på väg ut! :) ♥