miizen

Min första kärlek är inte direkt något jag vill prata om då vi inte har någon kontakt i dag och vi skildes som ovänner. Men okej.. Jag gör väl ett försök. Vet dock inte hur jag ska börja. För jag kommer inte ens ihåg första gången vi träffades... :S Året var i alla fall 2002 och jag gick på högstadiet. Min dåvarande bästa vän dejtade en kille från gymnasiet..(sitter och grubblar på hur de var dom träffades men jag minns fan inte de :/) och dom två tillsammans bestämde sig för att para ihop mig med hans kompis. Vi umgicks väldigt mycket allihopa, lagade mat tillsammans, såg på film, tjötade , åkte moppe m.m. :P (Skit kul tid faktiskt! Något man saknar ibland). En dag var vi hemma hos min vän skulle bara laga lite mat och ta de lugnt. Innan käket gick vi en prommenad med min väns hundar då stannar den här killen mig med att säga "Gå inte så fort.." Blev förvånad och frågade "Varför inte?!" Han ställer då motfrågan "är du kär i mig?" Blygt och generat säger jag försiktigt "jaa lite" Han skiner upp och frågar vad jag skulle svara om han frågade om vi kunde bli ihop.. Ännu mer röd i ansiktet svarar jag ja.. och han säger okeej ska jag fråga nu eller under middagen? (hahaha) Jag svarade att han får göra som han vill.. han valde att fråga med desamma och efter de var vi tillsammans :P Det var så gulligt på yngre dagar när man frågade chans på varandra hahaha. (Anledningen till att jag vet hur konversationen gick är för att allt står upp skrivet i en gammal dagbok jag har hahaha)

Förhållandet höll inte speciellt länge, det var inte alls så seriöst men jag var kär! De var absolut min första kärlek. Jag var sprudlande glad. Det pirrade i magen som sjutton och jag ville bara träffa honom hela tiden. Jag kommer till och med ihåg att jag bara la mig på golvet en gång hemma o bara skrattade av lycka. hahaha (snacka om crazy?!) Han var min första kyss, jag fick fina smycken av honom och gulliga brev. Jag kände mig älskad. Men även om de var äkta från min sida verkade de i slutändan inte vara de för honom. Då han gjorde slut med mig för att han tjaffsade med sin kompis (som var tillsammans med min bästa vän) om någon löjlig grej och jag la mig inte i... därefter blev vi tillsammans och gjorde slut massor av gånger.. tappade räkningen till slut.. jag var så dum och gick på allt han sa varje gång:S.. Jag mådde så dåligt.. isolerade mig hemma.. försökte ta överdos på tabletter.. grät och ville bara försvinna. Känns ganska fjantigt nu i efterhand.. men hur mogen var man egentligen som tonåring?! :P

Nämner inte hans namn och lägger heller inte ut någon bild på honom eftersom vi inte har någon kontakt i dag som sagt..