miizen

Oj, här var de längesen man var inne.. ser helt annorlunda nu än vad de gjorde sist jag skrev för flera månader sen. Undrar varför de är så svårt att hålla bloggen vid liv.. de är ju faktiskt skönt att skriva av sig ibland och dela med sig av sina tankar och funderingar..Det jag sitter och funderar lite på idag är hur man ska reagera när vänner försvinner helt och hållet från ens liv "bara" för att dom träffar pojkvän/flickvän. Ska man reagera eller inte? Ska man säga något eller inte? 

 

Jag har (eller hade kanske passar bättre och säga) en vän som mått dåligt nästan så länge jag kan minnas..mer eller mindre av olika orsaker. Man har känt sig hjälplös och inte vetat vad man ska göra eller säga för att hjälpa till. Vill ju bara att mina vänner ska må bra! Sen för ungefär ett år sen träffar vännen sin kärlek, mår jätte bra och är lycklig! Är givetvis hur glad som helst för min väns skull! Dock saknas vännen oerhört mycket i mitt liv, har även pratat med lite gemensamma vänner vi har och dom säger likadant.. Våran vän umgås nästan enbart med sin kärlek och dens vänner..Har ändrats mycket oxå att man inte längre riktigt vet vem vännen är.. :S Man undrar om detta egentligen är vad vännen vill.. när man nu inte verkar kunna vara sig själv och umgås med sina vänner då och då fast man har träffat sin kärlek..Eller om vännen aldrig riktigt varit sig själv p.g.a hur den har mått och kan först nu vara sig själv.. och om man då riktigt aldrig har känt vännen på riktigt..?!?!

 

Ne jag vet inte..vet bara att jag saknar dig väldigt mycket i mitt liv! Du betyder mycket för mig och utan dig vid min sida många gånger vet jag inte hur jag hade klarat mig! De är tufft att inte ha dig att prata med längre.. Men de är väl bara att vänja sig. Viktigaste är ju egentligen att du äntligen verkar må bra nu och är lycklig.