Jag trodde..
Fast de är klart, många förstår ju inte ens vad de är man går igenom, det är ju "bara" ett djur eller hur?! De går att skaffa ett nytt?!?! Usch vad jag blir trött på såna människor!! Ett djur är mer än "bara" ett djur!! De blir en familjemedlem, din bästa vän! Som ALDRIG sviker dig! De är bara du som kan svika dom... öppnar du upp ditt hem och din famn så får du evig kärlek tills döden skiljer er åt.. Och alla har sin egna personlighet. Så de går fan inte att ersätta någon med nån!!!
Folk som säger till mig att dom finns där om de är något, vad som helst och dom kommer alltid att göra de. Sen orkar dom ens inte lyfta telefonen och ringa en signal eller åka hit o ge mig en kram när jag som mest behöver de, skulle enbart hålla tyst! För jag är trött på människor o deras BULLSHIT!! Säg ingenting du inte menar! O så de mest irriterande när man kanske i frågar sätter dom varför de inte hört av sig.."men jag trodde inte du orkade prata.." "du får ju höra av dig om de är något" "de är bara o ringa".... De är bara o ringa och de är bara o ringa...Tror folk verkligen att man orkar ringa runt och "jaga" sina vänner när man mår som man mår???? Och OM de är något...OM de är något! Jag har förlorat min bästa vän!!!! De ÄR väl något?!?! Något som man inte slutar att må dåligt över på en vecka.. nee vissa får ju bara ge sig... Man har ju sett ialf vem man själv ska orka bry sig om när dom mår dåligt....och hur mycket!
Dagarna efter..
Sen har jag ju självklart umgåts mycket med Marcus. Han har fått sova här en hel del för jag kan typ inte sova annars.. har fått stora sömnproblem på senaste efter detta med Cindy. Kan sitta uppe långt in på natten..de längsta har varit fram till halv åtta på morgonen.. o då var jag ändå inte trött när jag gick o la mig.. annars sover jag 2 timmar o vaknar..somnar om efter en stund..sover 2-3 timmar o vaknar.. :S Går jag o lägger mig när jag väl är trött kan jag inte somna ändå på en bra stund för tankar rusar runt som bara den i hjärnan. O rätt var de är kommer man o tänka på något "extra" jobbigt o de bara hugger till inombords o så brister man ut i gråt...
.........
Väl hemma hos mamma satt jag som i min egna värld...sa typ ingenting..var nog fortfarande i chock.. vad säger man egentligen? Jag ville vakna upp ur denna mardröm.. De fick inte vara sant.... Att gå hemifrån hjälpte inte ens de minsta vilket puckot jag trodde de skulle göra..De borde väl vara värre att vara hemma mitt i allt? Men nej.. allt bar man ju ändå inom sig..spelar ingen roll om jag så hade varit på andra sidan jordklotet... så vi bestämde oss för att gå hem igen...Önskade att Cindy skulle vaknat till under tiden..att vi bara hade haft fel...men hon låg där så tyst o stilla i klädkammaren precis som vi hade lagt henne.. Mitt hjärta krossades åter igen o jag föll i gråt... Till jag tillslut la mig i soffan o kände mig alldeles tom...
Marcus sa åt mig att vi borde nog lägga oss i sängen i stället.. de blev en väldigt orolig natt..varje gång jag vaknade till hoppades jag på att allt skulle vara som vanligt..att allt bara varit en hemsk mardröm..men sakerna som jag fick flytta på i klädkammaren stack hårt i mina ögon så fort jag öppnade dom.. o skenet från värmeljusen blinkade svagt i mörkret... De var den värsta natten jag nånsin varit med om...kändes som man inte haft ro att sova nånting.. Försökte få i mig lite frukost men de var lönlöst.. fick upp den kort där efter...men de spelade ingen roll..inget smakade i vilket fall.. Med rödgråtna ögon samlade jag mig till slut och ringde till djursjukhuset.. vi fick komma med henne när som bara vi kom innan fem då dom stängde... Vi åkte runt två då Marcus fått tag på sin pappa som kunde köra.. Ville egentligen inte åka iväg med henne.. men de hade börjat lukta sen var de inte Cindy längre.. Cindy hade gått vidare... de som var kvar var ett stelt livlöst skal som såg ut som Cindy.. :'( Men de var tugnt.. satte mig på golvet i klädkammaren..strök henne på huvudet/kinden/halsen.. sa hur mycket jag älskade henne och hur lessen jag var för allt.. bröt återigen ihop.. o ville inte åka.. för jag visste.. jag visste.. att hon aldrig nånsin mer skulle komma hem.. :'( :'(
De var den värsta bilresan jag nånsin åkt...Cindy låg i bagageutrymmet... där har hon självklart aldrig åkt bil tidigare.. utan i baksätet med mig.. hon älskade att åka bil.. nu brydde hon sig inte.. nu kunde hon inte bry sig längre... Väl framme vid djursjukhuset fick vi vänta vid en bakdörr på att någon skulle komma ut o hämta henne.. när de kom ut någon ville jag bara åka därifrån.. jag ville inte dom skulle ta henne! De var ju min tjej! Jag ville inte lämna henne där.. hon skulle vara hemma hos mig.. jag skrek inombords men stod som förstummad utåt... När Marcus o skötaren lagt gumman på båren gick jag fram..strök henne på kinden.. kramade hennes päls mellan mina fingar o ville inte gå därifrån.. men pussade henne tillslut farväl...vände mig om o slängde mig om halsen på Marcus..samtidigt som jag bröt i hop..ville inte se när hon körde in henne o försvann..Vi stod där en bra stund..bara höll om varandra o grät.. innan vi tillslut åkte tillbaka till ett tomt, otryggt o dystert hem... om man ens kan kalla de för ett hem längre..
Is a house really a home when your loved one is gone..?
Vila i frid min älskade ängel..♥
♥ ♥ Vila i frid min älskade Blade's Cindirella, kallad för Cindy ♥ ♥
2004-12-15 - 2011-08-21
Kan inte fatta att du är borta.. Allting gick så fort. Du var precis som vanligt hela dagen. Sov som du brukade, gjorde dina behov, åt din mat, drack vatten och lekte borta hos mamma när vi var där för att käka lunch. När vi kom hem vilade du och tog de lugnt som vanligt.. inga tecken alls på att du skulle må dåligt. Vid halv sju på kvällen kom Marcus förbi en liten sväng, då hällde han upp en stor skål med vatten till dig för ditt var slut. Du hade en förmåga att dricka massor av vatten på en gång den sista tiden så jag begränsade de lite för din egna skull. (Dock kollade vi upp de där med vattnet sen och du drack inte mer än du skulle göra..) Du drack upp allt ihop i en hast o var samtidigt jätte glad för vi hade fått besök. Kort därefter åkte Marcus i väg igen för han skulle fixa en sak, men han skulle komma tillbaka så fort han var klar, och de skulle inte ta så lång tid. Under tiden började du må illa och spydde upp lite vatten.. trodde de berodde på att du druckigt för mycket vatten för fort, för de har hänt förrut. Och de var inte mycket du spydde. Vi gick sedan ut på en kort rastrunda. Du var lite slöare en vanligt och rätt flåsig men trodde de berodde på värmen, Viggo flåsade ju oxå?! (Inte hade jag en aning om då att detta skulle bli våran sista promenad tillsammans..:'() När vi kom in hällde jag upp nytt vatten och kvällens måltid som vanligt. Märkte då att du total vägrade att äta..mer än vad du brukar göra.. trodde de berodde på att du spytt innan och kanske fortfarande mådde illa.. Försökte hjälpa dig med maten men du bara spottade ut den. Sa då åt dig att lägga dig o ta de lugnt i stället, så du la dig i köket hos oss.
Vid halv åtta kom Marcus tillbaka tillsammans med Marcus I. Då märkte jag att Cindy inte var sig själv.. hon lyfte knappt på huvudet när dom kom in..o hon som brukar vara först vid dörren..rusa ut så fort hon hör att de kommer någon och flyga på dom innan dom ens hunnit in... Hon blev allt slöare och slöare o ville för de mesta bara ligga ner. Vi andra satte oss i soffan för vi skulle fika o se på film.. slog på filmen men hade ingen ro.. gick upp o ner i soffan för att gå fram till dig för att se hur de gick med dig, försökte mig på att ge dig morotsbitar men du ville inget ha..till slut stängde jag av flimen o sa att de här går inte, de är något allvarligt med Cindy vi måste ringa jouren och åka in!! Marcus började då ringa, men de var upptagen.. klockan hade nu hunnit bli nio och gumman hade tagit sig ut till hallen.. Vi ringde och ringde men de var bara upptaget.. Under tiden försökte Cindy ställa sig upp men ramlade handlös mot golvet igen..med huvudet före in i yttedörren.. Blev jätte rädd, flyttade på henne så hon skulle ligga bekvämt o strök henne försiktigt på huvudet.. samtidigt som jag prtade lugnt med henne.. Vid ca 20 över nio märkte jag att mitt hjärta hade svårt att andas och blev jätte orolig! Bad Marcus o ringa igen och igen!! Vi var ju tvunga o åka in!! Jag gick fram o tillbaka från köket som en idiot, rökte några snabba bloss o sen ut i hallen igen.. vid halv tio hade vi fortfarande inte fått tag på jouren.. o jag går ut i hallen..gumman andas inte längre... blir jätte rädd o skriker till Marcus att han måste komma hit, de ser ut som hon inte andas längre!!!!! Marcus o Marcus I går ut i hallen medans jag förflyttar mig ut till köket.. jag klarar inte av att se.. jag vill inte höra att de är sant.. även om jag vet.. jag såg ju och kände själv.. men jag ville inte tro de.. När dom sagt de jag inte ville höra..att hon var borta..rasade allt.. jag bröt ihop...de kunde inte vara sant.. de fick inte vara så....
